PÅ JOBBET

Det har inte blivit av att jag bloggat om den ateljé där jag numera tillbringar arbetsdagarna, vet inte riktigt varför. Jag har ju ändå varit här i snart ett halvår. Den ligger hursomhelst i en källarlokal precis bakom Årstaskolan. Här ser vi lite av hallen (och mina ben).

Vi har två små rum (där illustratörerna Henning, Emmelie och Ebba sitter) och ett stort rum, där vi är fem textilare. Klara, ena halvan av House of K, skymtar till höger här. Kerstin, den andra halvan, fuskar lite som möbeltapetserare idag. Därav stolen. Även Jessica Ljung och Vanessa Yancey håller till här (Vanessa gick ut HV Skola förra våren, se några av hennes vävar här.) Vi har numera en gemensam Facebooksida där man kan se vilka projekt vi jobbar med för tillfället.

Lokalen var tidigare en herrekipering, vilket förklarar metallstängerna. Nu har vi varsin liten arbetsplats längs väggarna och ett stort arbetsbord som vi delar på. Vävstolar, diverse symaskiner, strykjärn och ett litet pentry får också plats.
Vid min plats pågår just nu arbetet med en ny materialsats som kommer finnas att köpa nångång snart. Eller, när den är färdig. Mer om detta vid ett senare tillfälle.

KOMMANDE KURSER

I maj och i början av sommaren kommer jag ha kurser på olika håll i landet, något jag ser mycket fram emot. Tänk bara att kunna sitta ute och brodera, med en kopp kaffe och andra trevliga brodöser! Så anmäl er gärna på någon av följande:

Småbroderier - Nääs 10-11/5, läs mer på Slöjd i Västs hemsida.

Grannlåtsbroderi, skapa med ylle, lappar, pärlor och knappar - Forsa folkhögskola 23-25/6, läs mer på skolans hemsida (klicka dig vidare i spalten till höger). Det är alltså öppet för alla, man måste inte vara elev på skolan.

Yllebroderi - Linköping 2-4/7, Hemslöjden i Östergötland står för arrangemanget.

Och till sist en efterlysning: jag har försökt få till en ny kurs i Värmland, efter önskemål (och för att Värmland ju är himla trevligt), men hittills utan framgång. Jag undrar därför hur stort intresset är där och om det är någon av er läsare som kanske har kontakt med ett bra studieförbund eller kursgård eller liknande? Mejla mig i så fall på info@karinholmberg.se så kanske vi kan ordna något tillsammans?

FINT PRIS

Torsdag förra veckan var en rolig kväll. Då fick jag och 24 andra formgivare pris på KB av Svensk Bokkonst för böcker som kom ut under förra året. Jag är otroligt glad, stolt och hedrad! Både personligen och för att broderi som konstform uppmärksammas i sådana här sammanhang. Att det dessutom satsas på att göra pocketboken vacker och arbetad är lite extra kul (de flesta andra vinnarna var inbundna böcker). Jag gillar pocket - bra böcker till bra pris, som är lätta att ta med. Så tack för det, Bonnier pocket.

Ett stipendium till en ung formgivare (grymma Moa Schulman) delades ut och nytt för i år var att en av böckerna även blev Årets vackraste bok och fick en staty. Vi andra fick "nöja oss" med äran, ett diplom och en fin blomma. 

Jag var i fint sällskap av bl a Jockum Nordström och min favvo, Lotta Kühlhorn. Hon fick pris både för Augustprisvinnande Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusma (som jag verkligen kan rekommendera att läsa i den illustrerade utgåvan, det ger så mycket mer) och den här, Skräpliv, som jag blev väldigt nyfiken på. Tanken bakom är att boken ska likna ett pass. Jag fick även lite psalmbokkänsla.

Anna Höglund, en annan av mina favoriter.

Jag blev också sugen på att läsa den här, Min man dog tusen gånger, skriven och illustrerad av Rebecka Nordström Graf. Det var även kul att Bonniers vegetariska kokbok, den snyggaste vegokokbok jag sett (och med massor av bra recept), fick pris, även om jag inte lyckades ta kort på den (det var rätt trångt runt böckerna efter prisutdelningen). Man kan gå och titta på böckerna på KB fram till sista augusti.

I den fina katalogen med alla vinnarna kan man läsa motiveringarna. Och extra plus att baksidorna lyfts fram!

NYHETENS BEHAG

Idag ska jag skriva om något som jag tror många av er kreativa personer som läser den här bloggen känner igen er alltför väl i: varför är det så mycket roligare att starta ett nytt projekt än att slutföra ett gammalt? Jag vet inte. Det är kanske en av livets stora gåtor, i stil med "är vi ensamma i universum?", "varför kommer vissa människor alltid försent?" och "vad kommer hända med mitt pensionssparande?" Men det har möjligtvis att göra med adrenalinpåslaget som kommer när man gått och längtat, tänkt på och planerat ett projekt i huvudet och äntligen får se det komma ut genom fingrarna. Det är obetalbart, en kick varje gång. Och när adrenalinet lägger sig infinner sig visserligen behaget att lugnt och metodiskt brodera/sticka/tälja vidare, men det är liksom inte samma sak. I huvudet börjar dessutom nästa projekt pocka på uppmärksamheten... och så sitter man där igen, man bara måste kolla hur det blir med det där garnet... och så vidare. 

I förra veckan var jag tvungen att köpa lite garn i de färger jag saknade och "bara testa lite" på ett mönster jag ritade för ett bra tag sedan. Tyvärr var det ju beroendeframkallande roligt att sy korsstygn i ull på aidaväv.

När jag istället kanske borde bestämma om det ska vara en annan färg på det här gamla broderiet, som jag började med i olika blåa nyanser men inte riktigt älskar.

Eller den här lilla duken jag började med för flera år sedan! Skulle inte ta särskilt lång tid att sy klar.

Eller evighetsprojektet äggvärmaren, som inte kommer bli klar den här påsken heller, trots att den egentligen är rolig att sy... ååh, ångest, stoppa ner den i påsen igen! Och då har jag inte ens visat de virk- och stickprojekt jag har på gång samtidigt. Dessutom är det här bara hobbybroderier, inte jobbroderier.
Är det någon av er läsare som har tips på hur man får saker färdiga?

UTSTÄLLNINGSEXTAS

Nåja, men en utställning som verkligen är värd ett besök för alla textilintresserade är Marina Aittalats, som visas på Almgrens sidenväveri t.o.m 26/4. Jag var där i torsdags på vernissagen. Huvudnumret är denna fantastiska klänning, inspirerad av Sofia Magdalenas brudklänning, notera slottet som är målat på väggen i bakgrunden. Marina har jobbat i sidenorganza, i samma teknik som hon gjorde i sitt examensarbete från HV skola 2011, som jag tyckte mycket om. Klänningen och släpet var upphängda i tunna silvertrådar och svävade fram över golvet, något som verkligen måste upplevas på plats. Där fanns också en fin redogörelse för arbetsprocessen, och sånt gillar ju jag.

På första våningen visades fler av Marinas tidigare verk. I flera syns hennes intresse för geometri (och, såklart, skrädderi), som i den här tjusiga korsetten i lin och silke. Alla tyger är handvävda av Marina och när jag gick runt och tittade fascinerades jag av hur skickligt och lekfullt hon integrerar vävningen i sömnaden. Jag undrar om hon redan vet exakt hur plagget/objektet ska sys när hon sätter upp väven? Men jag hann inte säga så mycket mer än "hej", "grattis" och "får jag fota?". Det brukar ju vara så på vernissager.

Jag gillar också väldigt mycket hur hon experimenterar med tyg och stygn för att gestalta något, som snö. Visst liknar det smältande vårsnö, särskilt om man kisar lite? Och den sista bilden här, som är textila tolkningar av delarna i det lilla fotot som skymtar nere till vänster (det är taget i en gränd utanför HV). Bara det faktum att flera av "tavlorna" är oregelbundna i formen och trots sina olikheter i färg och strukturer skapar en helhet. Bilden gör det inte rättvisa, så om du har möjlighet: gå genast och se utställningen och titta närmare.

EN SEXKANTIG KUDDE

Nja, kudden är i den vanliga fyrkantiga formen, men den är sydd av sexkantingar! I helgen betade jag av ännu ett projekt på sy-färdigt-listan och det var den här hexagonkudden jag skrivit om tidigare. Den skulle monteras på ett tyg, få en baksida och någon slags stänganordning.

Hexagonerna sydde jag ju ihop för hand, men när det kom till monteringen fick det bli maskinsöm. För att kudden skulle bli 50x50 behövdes det alltså en smal tygremsa upptill och nertill. Jag lade den under, nålade och sydde en raksöm precis intill kanten. Tycker att det blir fint att se den där spetsiga kanten som blir av tygbitarnas form.

Baksidan sydde jag av ett enfärgat loppisörngott. Jag behöll den breda fållen på örngottet och sydde knapphål mitt på det. Hade inte knappar i samma storlek och modell, men de här tre är i alla fall i samma färgskala som tygerna på framsidan (och på kudden bredvid), och det kan ju vara gott nog.

LITE MER PAPPERSBRODERI

Det blev ett par tidskriftshållare också, utsmyckade med äpplen och päron i lingarn. För det är ju alltid kul med frukt. Hållarna var några gamla vi hade hemma, från IKEA tror jag.

Och en sak jag glömde skriva i förra inlägget: det är mycket svårare att pricka rätt med nålen när den ska upp från avigsidan när man broderar på papper än på tyg. Nästan omöjligt, faktiskt. Det man får göra då är att hela tiden vrida och vända på arbetet, så att man ser var man sticker in nålen från avigsidan. Kan tyckas meckigt, men det gör att broderandet flyter på bättre och håller eventuell frustration i schack. Lycka till!

KORSSTYGN PÅ PAPPER

Imorgon fredag ska jag vara på Beckmans designhögskola och brodera med några av formeleverna. Ska bli spännande! Jag tänkte att de bland annat ska få brodera på papper, så igår förberedde jag några fler visnings-ex.

Det man gör är följande:
1. rita upp ett mönster på stort eller litet rutpapper (jag hämtade inspiration från Elsie Svennås' Märkbok från 1955)
2. klipp ut mönstret och tejpa fast det på den pappersbit/kartong du vill brodera på
3. stick hål, med en nål, precis där rutorna möts, genom båda lagren papper
4. du får då ett mönster som ser ut ungefär såhär:

5. brodera, genom att hela tiden hålla koll på ditt orginalmönster, med sytråd eller annan tunn tråd (du kan naturligtvis göra ett mycket större mönster, sticka hål med en grov nål och brodera med t ex lingarn)

Jag gjorde en ask av det här pappret.

ATELJÉBESÖK

Idag var jag och hälsade på min kreativa vän Susie i hennes ateljé. I en liten röd stuga från 1700-talet, nästan precis där Södermalm tar slut, gör hon sitt silversmide. Där sitter också bland annat en skulptör och en författare, men oftast är hon där ensam om dagarna och ville gärna att jag skulle komma och hänga där en dag. Och jag kommer gärna tillbaka, det var som att kliva in i en helt annan värld. Eller, det var iaf svårt att tro att Stockholmstrafiken, Saltsjöbanan och bussar brusade precis utanför. Det var snarare som att vara i ett torp långt ut på landet (det var t o m utedass och inget rinnande vatten inne).

Susie gör mest ringar, men även en del andra smycken på beställning. Snart är det dags för hennes webshop att öppna, men tills vidare kan man kolla på hennes hemsida.

Några smycken under arbete.

Själv satt jag i den här bekväma fåtöljen större delen av förmiddagen, drack te och broderade och blev kär i det där bokskåpet. Fast jag skulle nog fylla det med tyger istället.

MATCHY-MATCHY

Äntligen är 60-talskudden färdigmonterad! Jag har en hel kasse med projekt-som-ska-sys-på-maskin och i helgen tog jag mig tid att fixa åtminstone ett par av dem, som den här kudden. Tanken var att den skulle sitta i min ärvda fåtölj (som iofs ska kläs om "nån gång", efter att ha slitits och kattklösts lite för mycket) men det var först när den hamnade där som det gick upp för mig exakt hur matchigt det blev...

Från början var det inga cirklar uppritade i mitten av mönstret, men det kändes lite tomt med bara den där cirkeln. Särskilt nu när det blev en kudde istället för en duk, som kanske var tanken från början. Jag la till lite franska knutar också, eftersom det alltid blir fint med franska knutar.

Baksidan är egentligen en kökshandduk, inhandlad i en liten butik i Halmstad för ett bra tag sedan. Det har bara legat i tygskåpet och väntat på sin stora stund! Jag tycker mönstret är så fint och det är en bra idé med vändbara kuddar. Den här sidan bryter ju också av lite mer mot stolstyget.

HELT GALET FINA JAPANSKA TYGER

... finns nu att beskåda (och köpa) på Svensk Hemslöjd. Jag var där igår kväll på premiären för den japanska designbutiken KiKi's gästspel (deras egen butik finns på Renstiernas gata 41 i Stockholm). De visade handtryckta tyger som kallas Tenugui och även vad man kan göra med dem, som t ex slå in paket eller flaskor till gåbortspresenter. Själva tyget, stor som en kökshandduk ungefär, kan också vara en present. Men som Nori, en av ägarna, förklarade ska man få tillbaka sin Tenugui om man använt den för att slå in en present. Då med en annan liten gåva i, som tack för gåvan man fått.

Många av mönstren har också symboliska värden. Till exempel det sköldpaddsmönstrade gula (längst ner till höger på bilden här) står för "ett långt och hälsosamt liv", eftersom sköldpaddor kan bli mycket gamla. Ett av de prickiga mönstren (här med turkos bakgrund) var en sorts gamla mynt, och står därmed för en önskan om rikedom. Så japanskt, så genomtänkt och så svårt att välja vilken man vill ha. Kanske den här med vågmönster (eller är det moln)?

Eller de underbara små kaninerna? När det blir för mycket att välja på slutar det oftast med att jag inte kan bestämma mig och inte köper nån. Men tygerna finns till försäljning ett tag till (minns tyvärr inte hur länge, kontakta butiken för info).

Om man inte vill använda tyget som handduk kan man, berättade Nori, hänga upp det på väggen som en dekoration, använda som en scarf eller t ex packa in matlådan. Något som mina japanska skolkamrater på HV ofta gjorde.

Tygerna är tryckta med en form av batik: man skär ut mönstren med schabloner, lägger dem på tygbiten och penslar på ett slags lim eller vax. Sedan läggs nästa tygbit ovanpå, penslas osv. tills man lagt på totalt 25 lager tyg. Då hälls färgen på med vattenkannor och med hjälp av en sug underifrån dras färgen genom alla lagren. Vaxet tas sedan bort och där är tyget vitt - mönstret framträder. Tyget blir dubbelsidigt, eftersom japaner inte gillar att baksidan syns när de slår in paket (enligt Nori). Den lilla filmen på väggen visar alla moment i framställningen och även fler tips på inslagningar. Fascinerande och väldigt inspirerande!