Nytt liv

posted in: Blogg | 8

För sju månader sedan fick jag barn. Det är därför det varit noll aktivitet på den här bloggen sedan i maj. Helt ärligt, hur hinner de här kvinnorna som lever på sitt bloggande med när de får barn? Nytt inlägg efter ett par dar hemma från BB? Har de barnflickor eller spökskrivare? De första tre månaderna hade jag inte en tanke på att sätta mig framför datorn: hade jag en stund över stod det högre på agendan att sova eller kanske ta en dusch? Vid det här laget har jag börjat jobba några dagar i veckan, på mina extrajobb, så det har inte funnits så mycket mer tid för att fota, redigera och skriva blogginlägg för det. Att få till det här inlägget har tagit dubbelt så lång tid som vanligt och har redan avbrutits flera gånger. Och då är ändå min sambo hemma och matar och byter blöja… Missförstå mig rätt, vi har fått ett väldigt ”lätt” barn som oftast är tillfreds och det är jättekul att vara med henne och se henne utvecklas. Jag menar bara att barn tar mycket tid och det ska de göra. Jag ska ändå göra mitt bästa för att hålla lite liv i den här bloggen, men om det dröjer mellan gångerna så beror det på det.

namntavla1

Varför kommer nu det här som ett ”avslöjande”? (Ni som följer mig på Instagram vet ju redan, även om jag postar ytterst få bilder på dottern.) Jo, av flera anledningar ville jag varken skriva att jag väntade barn och kommer inte heller blogga särskilt mycket om småbarnslivet. Det mesta hänger ihop med att jag och min sambo gått igenom tre missfall, varav två sena, innan vi lyckades få barn. Redan efter den första avbrutna graviditeten var det inte samma grej att berätta för folk att vi väntade barn. Det blev med tiden för smärtsamt att komma med glada nyheter för att någon månad senare säga att det inte funkat, igen. (Vi fick heller aldrig någon förklaring till missfallen, trots utredning, men den här gången åt jag blodförtunnande medicin, så kanske berodde de på små proppar i moderkakan.)

Under den tid vi försökt få barn har det i perioder varit oändligt jobbigt med allt som har med barn att göra: när ens egna barn dör innan de ens hinner födas är det väldigt, väldigt svårt att ta in andras bebislycka. All energi går åt till att orka sörja och orka försöka en gång till. Av hänsyn till andra i samma situation tänker jag inte lägga upp en massa gulliga småbarnsbilder. Jag har heller aldrig förstått grejen med att ständigt posta bilder på sina egna barn i sociala medier. Dels av hänsyn till deras integritet (hur många treåringar fattar ens vad internet är?) och dels för att det, ärligt talat, mest är intressant för nära och kära att se bilder på mitt barn. Man gör såklart ett eget val i den frågan, men det här är mitt val.

namntavla2

Däremot kan jag visa saker jag gjort till dottern, som den här födelsetavlan. Jag började på den när jag hade en kurs i grannlåtsbroderi på Nääs i höstas, utan att riktigt veta vad det skulle bli. Nu håller jag på och monterar den med en mjuk, sydd ram runtom. Det ska bli ett par hällor att hänga upp den i också, tids nog.

Och apropå kurser: glada nyheter för er som bor i Stockholm och vill lära er just grannlåtsbroderi! Den 12-13 mars kommer jag ha en kurs på Stockholms läns museum i Sickla, anordnad av Slöjd Stockholm. Här kan ni läsa mer om upplägg och anmälan. Hoppas vi ses!

8 Responses

  1. Grattis och välkommen åter.Så roligt att ditt broderande och din kreativitet har fått plats i ert nya liv .Att äntligen få barn förändrar ens liv för alltid och ens värderingar förändras.Att kunna säga nej blir lättare när ett litet barn behöver en så mycket.och ger en så mycket..Önskar er allt väl.

  2. Så fint och klokt skrivet, och vilken underbar tavla. Förstår precis vad du menar , har inte drabbats lika hårt men ändå varit där i närheten. Kram i cyberrymden.

  3. Ja det är underligt att folk hinner vad de hinner med små barn. Man gör bara vad man kan så är det bra sen. Håller med dig om barnens integritet – inga bilder på nätet, nej. Privat, visst. Vilket fint o ärligt inlägg!

  4. Verkligen fin, tänk så mycket kärlek du broderat in i bonaden.

  5. Hej Karin
    har beställt din bok- på franska, då jag bor i Frankrike. Leta sedan efter din bok på svenska och förstår att den är översatt. Hitta också denna blogg, båda din bok och din blogg är intressant att läsa. Hade gärna kommit på din kurs i mars, det är bara lite för långt bort för mig. Om ditt lilla barn och bilder på internet håller jag verkligen med dig. Hur många av alla dessa miljoner bilder av barn,som kommer att (för-) följa dom hela sina liv och inte valt att delta . Det är verkligen förskräckligt! Ditt täcke är verkligen fint. Ska nu fortsätta mina broderier och lycka nu till.

  6. Grattis till föräldraskapet!

  7. Grattis!! Livet blir verkligen helt annorlunda efter att man fått barn. Ibland undrar man hur man ska orka, men så får man ett leende eller får höra bebisskratt, plötsligt orkar man igen!
    Tycker för övrigt att ni tänker rätt om barnfoton och nätet. Det är lurigt det där, i början när jag började läsa bloggar förfasades jag över att de la ut foton och skrev om deras barns liv på nätet. Nu har det gått ett par år och man har läst många, många bloggar och nu har jag vant mig vid det….. Tror att många bloggare tänkt som ni i början, men sen ser att ”alla andra” gör det ju, så då ”gör väl vi det med”……
    Hoppas att du kommer hinna blogga lite då och då, och delge oss det du skapar! Allt är så fantastiskt fint och dina tips och råd vid broderi hjälper jättemycket!!
    Ha det gott!

  8. Så fint skrivet, Karin <3

Leave a Reply