Kurser

posted in: Blogg | 0

Kors i taket, ett blogginlägg! Jag tänkte uppdatera er, kära läsare, om de kurser som är planerade till hösten. Som det ser ut nu blir det inte så många, eftersom jag kommer ha tre olika kurser på HV, bland annat en helgkurs som går under hela läsåret. Vilket ska bli jättekul, tack till er som anmält er! Men utöver det är det inplanerat

8-9/10 Kurs i påsöm på Nääs slöjdseminarium utanför Lerum.

22-23/10 Kurs i påsöm hos hemslöjden i Linköping

För er som inte kan vänta till hösten, och bor i Östergötland eller i närheten, kommer jag ha en workshop i grannlåtsbroderi hos Anna och Per Helldorf i Svalsjö, redan nu den 27/7. All info om det finns här. Hoppas vi ses där!

 

grannlåt

Upphängt och klart

posted in: Blogg | 4

Nu är dotterns namntavla äntligen färdigmonterad och på plats! Tillsammans med luftballongsmobilen tronar den över sängen. Med tanke på att vi bara har en annan tavla upphängd i sovrummet var det på tiden att något mer kom upp.

 

tavla 1

 

På tal om upphängning: vet ni hur man gör superenkla men stadiga hankar? Om inte kan jag visa det här:

 

tavla 2

 

Börja med att mäta ut och markera var den ska sitta.

 

tavla 3

 

Stick ner nålen i tyget en bit bort (här längst till vänster på tygramen) och sedan upp vid markeringen. Stick ner nålen igen där hanken ska sluta, dvs hur stor den ska bli. Cirka en cm brukar vara lagom.

 

tavla 4

 

Stick upp nålen igen i samma hål som första gången och upprepa proceduren. Dra inte igenom tråden helt, utan bara så att det bildas en ögla. Jag gjorde så att det blev två öglor, men för att få en kraftigare hank kan man trä flera gånger eller sy med dubbel tråd.

 

tavla 5

 

tavla 6

 

När man har skapat sin ögla syr man med tät langett runt den så att trådarna täcks helt (ursäkta mina fransiga fingertoppar! Det är den tiden på året…). Jag valde lintråd eftersom tyget är i lin, men man kan ta vilken tråd som helst egentligen, även om ullgarn kanske inte blir riktigt lika slitstarkt. Det beror på vad man gjort, som knäppe till armband är det här toppen! Resultatet ska se ut något liknande det här:

 

tavla 7

Capellagården – extramaterial!

posted in: Blogg | 2

Jag måste bara visa bilder på de här väskorna i shishabroderi som en av lärarna på Capellagården hade köpt i Indien. Visst är de härliga? Ett par av dem var alldeles täckta med små kedjestygn (ett av mina favoritstygn), de andra var gjorda med bl a flätsöm och de karaktäristiska speglarna. Shisha kommer från det persiska ordet för glas, shisheh, och gjordes först av glaskulor som slogs sönder i mindre bitar. Tekniken är vanligt förekommande i flera länder i Asien förutom Indien, som Afganistan, Kina och Indonesien. I vissa områden smyckar man främst kläder medan man på andra håll hänger upp broderade bonader med speglar, som skydd mot onda ögat.

 

shisha1

 

shisha2

 

shisha3

 

Jag gillade särskilt de här små hörntofsarna med metalldetaljer. Och uddkanten på bilden under här, den ser nästan ut att vara gjord i nån slags molateknik, alltså att man klipper ut och viker undan tyget. Kanten är nedsydd med nästan osynliga små stygn.

 

shisha4

 

På den här väskan var det en remsa med blommigt tyg, som dessutom hade små gula stygn med en blå tråd inträdd. Så tjusigt! Jag undrar om det ska föreställa något? Man kan titta på dem hur länge som helst och hitta nya detaljer.

 

shisha5

 

Nytt liv

posted in: Blogg | 8

För sju månader sedan fick jag barn. Det är därför det varit noll aktivitet på den här bloggen sedan i maj. Helt ärligt, hur hinner de här kvinnorna som lever på sitt bloggande med när de får barn? Nytt inlägg efter ett par dar hemma från BB? Har de barnflickor eller spökskrivare? De första tre månaderna hade jag inte en tanke på att sätta mig framför datorn: hade jag en stund över stod det högre på agendan att sova eller kanske ta en dusch? Vid det här laget har jag börjat jobba några dagar i veckan, på mina extrajobb, så det har inte funnits så mycket mer tid för att fota, redigera och skriva blogginlägg för det. Att få till det här inlägget har tagit dubbelt så lång tid som vanligt och har redan avbrutits flera gånger. Och då är ändå min sambo hemma och matar och byter blöja… Missförstå mig rätt, vi har fått ett väldigt ”lätt” barn som oftast är tillfreds och det är jättekul att vara med henne och se henne utvecklas. Jag menar bara att barn tar mycket tid och det ska de göra. Jag ska ändå göra mitt bästa för att hålla lite liv i den här bloggen, men om det dröjer mellan gångerna så beror det på det.

namntavla1

Varför kommer nu det här som ett ”avslöjande”? (Ni som följer mig på Instagram vet ju redan, även om jag postar ytterst få bilder på dottern.) Jo, av flera anledningar ville jag varken skriva att jag väntade barn och kommer inte heller blogga särskilt mycket om småbarnslivet. Det mesta hänger ihop med att jag och min sambo gått igenom tre missfall, varav två sena, innan vi lyckades få barn. Redan efter den första avbrutna graviditeten var det inte samma grej att berätta för folk att vi väntade barn. Det blev med tiden för smärtsamt att komma med glada nyheter för att någon månad senare säga att det inte funkat, igen. (Vi fick heller aldrig någon förklaring till missfallen, trots utredning, men den här gången åt jag blodförtunnande medicin, så kanske berodde de på små proppar i moderkakan.)

Under den tid vi försökt få barn har det i perioder varit oändligt jobbigt med allt som har med barn att göra: när ens egna barn dör innan de ens hinner födas är det väldigt, väldigt svårt att ta in andras bebislycka. All energi går åt till att orka sörja och orka försöka en gång till. Av hänsyn till andra i samma situation tänker jag inte lägga upp en massa gulliga småbarnsbilder. Jag har heller aldrig förstått grejen med att ständigt posta bilder på sina egna barn i sociala medier. Dels av hänsyn till deras integritet (hur många treåringar fattar ens vad internet är?) och dels för att det, ärligt talat, mest är intressant för nära och kära att se bilder på mitt barn. Man gör såklart ett eget val i den frågan, men det här är mitt val.

namntavla2

Däremot kan jag visa saker jag gjort till dottern, som den här födelsetavlan. Jag började på den när jag hade en kurs i grannlåtsbroderi på Nääs i höstas, utan att riktigt veta vad det skulle bli. Nu håller jag på och monterar den med en mjuk, sydd ram runtom. Det ska bli ett par hällor att hänga upp den i också, tids nog.

Och apropå kurser: glada nyheter för er som bor i Stockholm och vill lära er just grannlåtsbroderi! Den 12-13 mars kommer jag ha en kurs på Stockholms läns museum i Sickla, anordnad av Slöjd Stockholm. Här kan ni läsa mer om upplägg och anmälan. Hoppas vi ses!

Hur man syr foder

posted in: Blogg | 4

Nej, jag ska inte gå in på den högre skolan av klädsömnad och visa hur man syr foder i till exempel en jacka. Det finns det andra som gör mycket bättre. Men ett foder till ett broderat armband kan alla få till! Och så är det ju skönare att ha ett bomullstyg mot huden än alla trådändar och fästningar…

 

armband 1

Det första man får göra är att klippa ut en bit tyg som är ca 1-1,5 cm större än den broderade biten. Självklart behöver det inte vara pråligt grannlåtsbroderi, alla sorters broderade armband mår bra av den här behandlingen. Det här svängde jag ihop dag två på kursen i Örebro. En begränsad yta kan vara ganska bra för kreativiteten.

 

armband 2

Vik sedan bomullstyget på hälften, in mot broderiet, och pressa. Gör det på alla fyra sidor.

 

armband 3

Vik sedan tyget en gång till, upp över broderiet, och nåla fast.

 

armband 4

Nu ska man börja sy! Ta ett rakt stygn ner från kanttyget, genom broderiet och sedan snett upp i kanttyget igen. För extra finish ser du till att inte sticka igenom nålen i baksidan av fodret. Jag tycker att det är fint att stygnen får synas och gärna vara i en avvikande färg, särskilt om man har ett enfärgat tyg.

 

armband 5

… men eftersom det här tyget har ett ganska rörigt mönster valde jag att sy fast det med pyttestygn istället. Då ser man prickarna mer än stygnen, men det är som sagt en smaksak.

 

armband 6

Ett annat alternativ är att sy fast fodret med tråckelstygn. Här passade det extra bra eftersom det röda bandet som sitter mellan knapparna redan hade sådana på sig! Även läggsömmen tar upp det utseendet. Ja, ibland är det kul att supermatcha.

 

armband 7

Gör man tråckelstygn blir det nästan för pilligt att inte sy igenom fodrets baksida, så jag struntade i det. Öglan för knäppningen är det såklart bäst att bara sy fast i fodertyget.

 

armband 8

Till sist en köttig bild av min arm med armbandet på. Jag hade ingen snygg modell hemma som kunde ställa upp, men jag är hursomhelst väldigt nöjd med det här rödvitblåa alstret. Så vill du testa att sy något i grannlåtsbroderi kan jag verkligen rekommendera att göra ett armband: det går relativt fort, är användbart och fodret blir den där extra finishen. Lycka till!

 

En helg i Örebro

posted in: Blogg | 0

Och vilken trevlig helg sen! Jag var ju där som hastigast i vintras, bara för en kvällsworkshop, och hann knappt se något alls av stan. Den här gången var det för två dagars kurs i yllebroderi och jag blev lite förälskad i den mysiga stadskärnan. Förhoppningsvis blir det ett nytt besök i framtiden.

örebro 1

På den här kursen går jag igenom tre sorters yllebroderier: påsöm, skånskt yllebroderi och grannlåtsbroderi. Av någon lustig anledning började alla deltagarna direkt med påsömmen. Det värmer såklart mitt hjärta, eftersom den sömmen är något av en favorit. Och många fina rosor och violer blev det.

örebro 2

Dag två kom fler igång med att klippa ut vadmalsbitar till grannlåten. Knappar, pärlor, paljetter och en häst blev dekorationer.

örebro 3

örebro 4

Några av kursdeltagarna blandade alla tre teknikerna i samma broderi. Roligt och fint!

örebro 5

Tack till ni som var med och tack till Bilda studieförbund som ordnat så trivsamt i sina lokaler!