Pteridophyta

posted in: Blogg | 3

Elisabeth Dunker heter en kvinna som har en väldigt populär blogg, kallad Fine Little Day. Hon gav ganska nyligen ut en bok med samma namn, som min sambo köpte men som jag inte tagit mig för att studera närmare förrän nu. Och se där, i den fanns ett väldigt fint uppslag med pressade växter, som ropade på att bli ett broderi.

 

ormbunke 1

 

Varför har jag aldrig broderat en ormbunke förut? Det var ju jätteskoj! Och kedjesöm är verkligen det bästa när man broderar på väldigt stretchig trikå: det följer med tyget men håller sig samtidigt fint på egen hand. Bara man inte drar åt stygnen för hårt, så.

 

ormbunke 2

 

ormbunke 3

 

En restspole från något vävprojekt hade precis rätt färg och grovlek. Hurra för att slippa gå ut och köpa nytt garn!

När symaskinen går varm

posted in: Blogg | 1

Med jämna mellanrum får jag ryck att sy kläder. Det verkar inträffa ungefär en gång i halvåret: i somras sydde jag (och sydde om) flera kjolar samt en klänning. Köpte även tyg till en blus med Peter Pan-krage och klädda knappar… och på nåt underligt sätt tog orken slut där. Nu har jag sytt lite nya grejer, men hrm, fortfarande inte den där blusen. Det kanske blir om ett halvår då.

 

kläder 1

 

Den här modellen på klänning sydde jag redan i somras, då av en gammal bomullsmorgonrock, nu av en stuvbit från Myrorna som precis räckte. Jag har använt morgonrocksklänningen väldigt mycket, så det kändes givet att sy fler i samma modell. Den här gången gjorde gjorde jag bara en utanpåficka (istället för två) och en lite högre halsringning, så exakt likadana blev de inte.

 

kläder 2 kläder 3

 

Något jag verkligen gillar med att sy eget är småpillet med detaljer och handsömnad. Den här klänningen kallas ”One Minute Dress” (enminutsklänning), vilket mycket har att göra med att man bara klipper ut fram- och bakstycke och kantar med snedslå, istället för att vändsy en ”facing” (vet tyvärr inte den svenska benämningen…?). Självklart kan man använda en färdig snedslå, kanske i en avvikande färg, men jag gillar att göra egna av samma tyg som klänningen. Man klipper ut lagom långa remsor, ca 4-5 cm breda, viker dem på mitten och pressar. Sedan viker man in varje sida igen, in mot strykvecket, och pressar igen. Därefter läggs snedslån räta mot räta längs med hals- eller ärmringning och nålas fast. Man syr sedan (på maskin) i det veck som är närmast kanten. Vik över snedslån och nästa fast (för hand) från avigsidan. Tjusigt blir det.

 

kläder 5

 

Den här klänningen kommer från boken Surrur, som jag köpte i Helsingfors i somras. I boken visar några av Marimekkos designers vad man kan sy av företagets tyger, inte bara kläder utan även leksaker, inredningsgrejer och accessoarer. M fick en fluga i julklapp som jag hämtat mönstret till från denna bok. Allt ser snyggt och inspirerande ut med Marikmekkotyger, såklart, men modellerna funkar ju fint med andra tyger också. Jag testade att sy den här ”kimonokoftan” (med smalare ärmar än vad det är i boken), vilken också var väldigt lättsydd men jag skulle velat att den gick mer omlott. Lat som jag var orkade jag inte göra en toile först… men men, det kommer fler tyger och tillfällen.

 

kläder 4

 

Ett roligt projekt jag sydde för ett tag sedan är den här grönblommiga klänningen. Tyget är en gammal gardin från Gudrun Sjödén (tror jag hittade den på deras lagerbutik) som legat och väntat på rätt tillfälle. Jag använde den till en av klänningarna i Gertie’s New Book for Better Sewing av Gretchen Hirsch, en riktig matnyttig bok för alla som vill lära sig sy vintageinspirerade kläder. Den är uppbyggd kring ett antal basmodeller, med förslag på hur man varierar dem och, ännu viktigare, anpassar dem till sin kropp. Här sydde jag faktiskt en toile först, som blev enormt stor över byst och axlar, och gjorde sedan ändringar på pappersmönstret utefter det. Well, jag skulle behövt göra en provsömnad till… för att få den här halsringningen att sitta okej på mig fick jag tillslut klippa isär framstycket mitt i och sy ihop med en söm som egentligen inte skulle vara där. Pust! Men jag ser det som att man lär sig väldigt mycket när det inte går som man tänkt från start.

 

kläder 6 kläder 7

 

Det jag verkligen gillar med boken är alla små tips, t ex hur man syr i dragkedjor för hand på ett stadigt men nästan osynligt sätt. På originalmönstret satt dragkedjan bak, men jag gillar inte riktigt det utan tycker det är lättare att få bra passform om den sitter i sidan. Där här klänningen är sydd med en ”facing”, alltså inga kantband runt ringningen. Det blir ännu stiligare och har man ett tunt tyg är det ett bra sätt att slippa få ett för genomskinligt plagg.

 

kläder 8

 

Gardinen hade knytband för upphängning, vilka jag tog tillvara och använde några för att kunna göra såhär med axlarna. Eventuellt blir några av dem hällor för skärp också.

 

kläder 9

 

Några av de tyger som ligger och väntar på att bli kjol, kimono och en liknande klänning som den gröna… fast med helt annan halsringning. Kanske blir det en ny uppdatering om ett halvår…

Sashiko

posted in: Blogg | 8

Vad har jag gjort den senaste månaden? Ja, inte bloggat i alla fall. Snarare jobbat, skrivit och planerat för projekt som kanske, kanske inte blir av, haft jullov och varit förkyld. Men innan förkylningen kom jag mig äntligen för att testa en teknik jag varit nyfiken på ett tag: sashiko.

sashiko 1

Det här är en japansk broderiteknik med gamla anor. Troligtvis var det buddistiska munkar på 600- och 700-talet som började använda den här lite mer raffinerade sortens tråckelstygn för att sy ihop sina kläder av trasor och mindre tygbitar. Tekniken utvecklades sedan ytterligare på 1700-talet. Det var vanligast i norra Japan, där det svalare klimatet funkade fint ihop med tanken att sy ihop flera lager tyg, så att de blev både varmare och stadigare. Sashiko har aldrig varit någon högstatusteknik, utan som sagt ett sätt att ta tillvara på textilier, som för gemene man var både dyrt och tidskrävande att framställa. Men som det mesta som är japanskt gjordes det på ett högst genomtänkt och vackert sätt. Jag lånade mönstret till skjortan här från Rieko Takahashis och Anna Hörlings lilla men innehållsrika bok Sashiko – japanskt broderi för alla, där det både finns sådana här traditionella motiv och mer fria tolkningar. Här följer lite tips om hur jag gjorde min skjorta:

sashiko 2

Först och främst gäller det att bestämma sig för vilket av alla tjusiga motiv man ska välja. Sedan är det dags för mönsteröverföring: jag hade inget vitt kalkerpapper hemma (vilket jag sedan använde till en kudde jag sydde till julklapp), utan ritade av mönstret på vanligt bakplåtspapper och gjorde hål med en nål där strecken möttes.

sashiko 3

Pappret nålades fast på skjortan och i hålen gjorde jag en prick med vit märkpenna. För att göra mönstret tydligare fyllde jag även i med svaga streck mellan prickarna.

sashiko 4

Nu till det ”mer raffinerade”: vanliga tråckelstygn är ju ungefär lika långa som mellanrummet mellan dem. Sashikostygn å andra sidan ska vara 2/3 och mellanrummet 1/3. Jag kan inte säga att jag satt och mätte varje stygn och mellanrum (det är nog inte heller meningen), men försökte i största möjliga mån se till att stygnet var längre. Om man tittar på gamla sashikobroderier är det just det wabi sabi-aktiga (googla det) som är det fina, så bli inte stressad om raden inte är helt rak eller några stygn är lite kortare.

På skjortan sydde jag först alla vågräta, sammanhängande linjer och fyllde sedan på med de kortare streckorna. Arbetet flöt på lite lättare då.

sashiko 5

En regel som däremot är viktig att följa är att inte korsa stygnen. Där de möts ska det bildas ett mellanrum (på bilden ovan ses fortfarande markeringspricken, med sex stygn runtom). På just det här mönstret var det lagom att göra tre stygn mellan varje möte, men det varierar såklart. Ett större mönster kräver fler stygn, ett mindre färre. Helhetsintrycket blir bäst om man ändå gör samma antal i ett och samma broderi.

sashiko 6

sashiko 7

När jag sydde diagonalerna stack jag upp nålen efter tre lodräta stygn och siktade sedan på samma ställe på nästa lodräta rad.

Slutligen ska jag erkänna att jag fuskade med en detalj: fästa trådarna. En ”riktig” sashikofästning går till på så sätt att man trär tråden dubbelt några stygn, i det man redan sytt. Med den tråd jag använde (medeltjockt pärlgarn) tyckte jag att det skulle bli för klumpigt, och fäste därför som jag brukar, genom att trä tråden runt stygnen på baksidan. Och för er som undrar: skjortan är använd flera gånger och tvättad i maskin på 40 grader, utan att något hände med broderiet.

sashiko 8

Jag hoppas verkligen att några av er bloggläsare blir sugna på att testa den här tekniken! Om ni dessutom bor i Stockholmstrakten och vill ha mer sahikoinspiration pågår nu en utställning på Galleri Yamanashi i Gamla Stan. Nästa vecka, samt två datum i februari, kan man även gå kortare kurser där. Jag kan nästan garantera att ni kommer få mer korrekta instruktioner än de jag visat här… Utställningen håller på t.o.m. 28/2.