Sashiko

posted in: Blogg | 8

Vad har jag gjort den senaste månaden? Ja, inte bloggat i alla fall. Snarare jobbat, skrivit och planerat för projekt som kanske, kanske inte blir av, haft jullov och varit förkyld. Men innan förkylningen kom jag mig äntligen för att testa en teknik jag varit nyfiken på ett tag: sashiko.

sashiko 1

Det här är en japansk broderiteknik med gamla anor. Troligtvis var det buddistiska munkar på 600- och 700-talet som började använda den här lite mer raffinerade sortens tråckelstygn för att sy ihop sina kläder av trasor och mindre tygbitar. Tekniken utvecklades sedan ytterligare på 1700-talet. Det var vanligast i norra Japan, där det svalare klimatet funkade fint ihop med tanken att sy ihop flera lager tyg, så att de blev både varmare och stadigare. Sashiko har aldrig varit någon högstatusteknik, utan som sagt ett sätt att ta tillvara på textilier, som för gemene man var både dyrt och tidskrävande att framställa. Men som det mesta som är japanskt gjordes det på ett högst genomtänkt och vackert sätt. Jag lånade mönstret till skjortan här från Rieko Takahashis och Anna Hörlings lilla men innehållsrika bok Sashiko – japanskt broderi för alla, där det både finns sådana här traditionella motiv och mer fria tolkningar. Här följer lite tips om hur jag gjorde min skjorta:

sashiko 2

Först och främst gäller det att bestämma sig för vilket av alla tjusiga motiv man ska välja. Sedan är det dags för mönsteröverföring: jag hade inget vitt kalkerpapper hemma (vilket jag sedan använde till en kudde jag sydde till julklapp), utan ritade av mönstret på vanligt bakplåtspapper och gjorde hål med en nål där strecken möttes.

sashiko 3

Pappret nålades fast på skjortan och i hålen gjorde jag en prick med vit märkpenna. För att göra mönstret tydligare fyllde jag även i med svaga streck mellan prickarna.

sashiko 4

Nu till det ”mer raffinerade”: vanliga tråckelstygn är ju ungefär lika långa som mellanrummet mellan dem. Sashikostygn å andra sidan ska vara 2/3 och mellanrummet 1/3. Jag kan inte säga att jag satt och mätte varje stygn och mellanrum (det är nog inte heller meningen), men försökte i största möjliga mån se till att stygnet var längre. Om man tittar på gamla sashikobroderier är det just det wabi sabi-aktiga (googla det) som är det fina, så bli inte stressad om raden inte är helt rak eller några stygn är lite kortare.

På skjortan sydde jag först alla vågräta, sammanhängande linjer och fyllde sedan på med de kortare streckorna. Arbetet flöt på lite lättare då.

sashiko 5

En regel som däremot är viktig att följa är att inte korsa stygnen. Där de möts ska det bildas ett mellanrum (på bilden ovan ses fortfarande markeringspricken, med sex stygn runtom). På just det här mönstret var det lagom att göra tre stygn mellan varje möte, men det varierar såklart. Ett större mönster kräver fler stygn, ett mindre färre. Helhetsintrycket blir bäst om man ändå gör samma antal i ett och samma broderi.

sashiko 6

sashiko 7

När jag sydde diagonalerna stack jag upp nålen efter tre lodräta stygn och siktade sedan på samma ställe på nästa lodräta rad.

Slutligen ska jag erkänna att jag fuskade med en detalj: fästa trådarna. En ”riktig” sashikofästning går till på så sätt att man trär tråden dubbelt några stygn, i det man redan sytt. Med den tråd jag använde (medeltjockt pärlgarn) tyckte jag att det skulle bli för klumpigt, och fäste därför som jag brukar, genom att trä tråden runt stygnen på baksidan. Och för er som undrar: skjortan är använd flera gånger och tvättad i maskin på 40 grader, utan att något hände med broderiet.

sashiko 8

Jag hoppas verkligen att några av er bloggläsare blir sugna på att testa den här tekniken! Om ni dessutom bor i Stockholmstrakten och vill ha mer sahikoinspiration pågår nu en utställning på Galleri Yamanashi i Gamla Stan. Nästa vecka, samt två datum i februari, kan man även gå kortare kurser där. Jag kan nästan garantera att ni kommer få mer korrekta instruktioner än de jag visat här… Utställningen håller på t.o.m. 28/2.