Upphängt och klart

posted in: Blogg | 4

Nu är dotterns namntavla äntligen färdigmonterad och på plats! Tillsammans med luftballongsmobilen tronar den över sängen. Med tanke på att vi bara har en annan tavla upphängd i sovrummet var det på tiden att något mer kom upp.

 

tavla 1

 

På tal om upphängning: vet ni hur man gör superenkla men stadiga hankar? Om inte kan jag visa det här:

 

tavla 2

 

Börja med att mäta ut och markera var den ska sitta.

 

tavla 3

 

Stick ner nålen i tyget en bit bort (här längst till vänster på tygramen) och sedan upp vid markeringen. Stick ner nålen igen där hanken ska sluta, dvs hur stor den ska bli. Cirka en cm brukar vara lagom.

 

tavla 4

 

Stick upp nålen igen i samma hål som första gången och upprepa proceduren. Dra inte igenom tråden helt, utan bara så att det bildas en ögla. Jag gjorde så att det blev två öglor, men för att få en kraftigare hank kan man trä flera gånger eller sy med dubbel tråd.

 

tavla 5

 

tavla 6

 

När man har skapat sin ögla syr man med tät langett runt den så att trådarna täcks helt (ursäkta mina fransiga fingertoppar! Det är den tiden på året…). Jag valde lintråd eftersom tyget är i lin, men man kan ta vilken tråd som helst egentligen, även om ullgarn kanske inte blir riktigt lika slitstarkt. Det beror på vad man gjort, som knäppe till armband är det här toppen! Resultatet ska se ut något liknande det här:

 

tavla 7

Liten björnbjällra

posted in: Blogg | 0

En av de första leksakerna dottern fick var en, om en ska vara ärlig, ganska galen liten stirrande plyschgroda som satt fast på ett armband. I den fanns en bjällra och tanken var väl att vi skulle fästa den på armen eller benet. Istället sitter den på bilbarnstolen och dottern stirrar lika galet tillbaka på den varje gång vi åker bil.

När min kompis fick sitt andra barn i somras gjorde jag en egen variant i form av en björn: idén var ju ganska rolig och det var ett lagom stort pyssel att hinna med.

bjällra1

Jag gjorde såhär: av hobbyfilt klippte jag ut två rundlar till huvud, en till nos, två vita och två svarta till ögon och till sist fyra bitar till öron.

bjällra2

Jag broderade först detaljerna på öronens framsidor och kastade ihop dem med moulinégarn. Sedan fästes alla delar till ansiktet på den ena huvudhalvan, innan även den syddes ihop med täta kaststygn.

bjällra 3

Innan jag sytt hela vägen runt stoppade jag in lite vadd och en bjällra. Sy gärna in bjällran i lite tyg så pinglar den bättre.

bjällra 4

Till sist är det bara att fästa huvudet på ett armband: det här är gjort av en remsa plysch och en bit kardborrband. För några månader sedan såg jag att en annan kompis’ dotter hade ett precis likadant, fast med en bil istället för groda. Så den som inte vill göra ett djur kan ju göra nån annan kul figur, typ en blomma eller en robot eller en frukt?

Engelska äpplen

posted in: Blogg | 1

Jag är nog lite seg i huvudet för tillfället (plus att jag har ont i händerna och knappt kan hålla i en penna), för det var länge sedan jag kunde sitta och skissa fram egna mönster. Det där med inspiration går verkligen i vågor. Men jag blev i alla fall superinspirerad när jag såg bilder av illustratören Tracey English på Instagram för ett tag sedan. Hon jobbar mycket med collage av målade papper (underbara färgskalor!) och när jag såg en bild på äpplen som hon höll på att jobba med rann skaparlusten till. Fast jag valde såklart att använda tyg istället. Det liknade det här:

 

äpplen 1

 

Applikationerna var väldigt enkla att göra. Rita upp äpple och blad på vanligt papper och klipp ut. Eller gör päron eller blommor. Eller något annat!

 

äpplen 2

 

Lägg sedan schablonen på baksidan av ett mönstrat tyg, rita runt och klipp ut. Kombinera färger och mönster du gillar. Här var det, passande nog, ett tyg med äppelmönster.

 

äpplen 3

 

äpplen 4

 

En sån här låda är bra att ha. Jag har större tyger noggrant vikta i en byrå, men alla småbitar sparas i sådana här ”rota-runt-lådor”. Samma sak med knappar och broderigarner. Det är nåt med det där letandet efter precis rätt tyg/knapp/garn som är rätt härligt.

 

äpplen 5

 

Nåla och sy fast äpplen och blad på plagget (eller var du vill ha dem). Nu går det alldeles utmärkt att sicksacka fast större applikationer med symaskinen, men de här är på gränsen, och bladen är på tok för små och pilliga. Så jag valde att sy fast alltihop för hand, men med liknande stygn. Sen fick jag ont i handen. Så bild på färdigt resultat kommer lite senare.

Mola

posted in: Blogg | 3

Om jag inte minns helt fel skrev jag ett inlägg om mola på förra bloggen, då jag köpt ett sånt broderi på loppis och sydde en kudde av det. Men jag tror inte jag gick in i detalj på hur man gör när man syr tekniken. För att vara helt ärlig är det inte det lättaste, om man vill få till ett lika snillrikt broderi som Kunaindianernas. Tekniken kräver en hel del planering och tankearbete, i alla fall för de varianter med många färger. Jag tänkte visa den allra enklaste sorten, med bara två tyger, och hur man kan lägga till fler färger punktvis.

mola 1Börja med att tråckla ihop två tygbitar i olika färg. Rita sedan ditt mönster på det tyg du vill ha som framsida. Jag började rita ett helt, detaljerat mönster, men upptäckte snart att det är bättre att börja jobba med ”huvudmotivet” och vänta med resten. När du ritat: tråckla runt motivet, genom båda tyglagren.

mola 2Tråckla därefter runt motivet igen, ca 0,5-1 cm utanför den första linjen. Tänk redan nu på vad du vill ska vara i huvudfärgen (här mörkblått) och vad som ska vara i den underliggande färgen.

mola 3Nu ska du klippa, med en liten och vass sax, mittemellan de två tråcklade raderna. Var noga så att du inte klipper i det undre tyglagret (katastrof!).

mola 4Det undre lagret syns. Jag klippte en bit i taget och sydde allteftersom, men man kan klippa ut hela formen i och med att den är fasttråcklad.

mola 5Nu till sömnaden: vik in den lilla kanten, som bildats när du klippt upp, med hjälp av nålen (ju mindre och fler detaljer desto pilligare, ett nybörjartips är att satsa på större motiv och enklare former) och sy fast. Man kan antingen sy smygstygn (som jag gör här) eller små, små raka stygn över kanten. Stygnen ska helst inte synas alls. Använd den teknik du tycker är lättast. Tunna bomullstyger är helt klart att föredra, de är lättast och smidigast att vika in. Tänk lapptäckstyger.

När du sytt längs med hela den ena kanten gör du på samma sätt med den andra. Jag började med ytterkanten och sydde sedan fågeln inuti, men det spelar egentligen ingen roll vilken ordning man tar det i.

mola 6Extradetalj ett: om man vill få in fler färger i sin mola kan man klippa ut en liten bit tyg i avvikande färg, större än det hål man ska lägga det under, och peta in det innan man sytt runt hela motivet. Här ska jag göra en detalj med vingen, som fick vara rosa. Till så små hål behöver man inte tråckla innan utan bara rita upp formen med märkpenna.

mola 7Klipp upp, se till att tygbiten ligger rätt, vik in kanten och sy fast på samma sätt som innan.

mola 8Extradetalj två: man kan också göra en applikation ovanpå. Det ger ett helt annat uttryck, men jag tycker det är fint att blanda de här två teknikerna i samma mola. Här har jag först klippt upp ett hål och sytt fast på samma sätt som fågeln. Därefter klippte jag ut en bit rosa tyg som ungefär passar i hålet, vek in kanterna och sydde fast med smygstygn.

mola 9När all molasömnad är färdig är det fritt fram att fortsätta dekorera med broderi. Det svarta i ögat syddes med moulinégarn, eftersom det nog blivit lite väl pilligt att göra en applikation där… Jag ska ha med mig den här lilla fågeln som visningsexemplar på en kvällskurs på HV Skola, så den kommer nog få mer broderi på sig innan den ”blir något”. Det ska bli väldigt spännande att se vad eleverna gör för alster!

Sashiko

posted in: Blogg | 8

Vad har jag gjort den senaste månaden? Ja, inte bloggat i alla fall. Snarare jobbat, skrivit och planerat för projekt som kanske, kanske inte blir av, haft jullov och varit förkyld. Men innan förkylningen kom jag mig äntligen för att testa en teknik jag varit nyfiken på ett tag: sashiko.

sashiko 1

Det här är en japansk broderiteknik med gamla anor. Troligtvis var det buddistiska munkar på 600- och 700-talet som började använda den här lite mer raffinerade sortens tråckelstygn för att sy ihop sina kläder av trasor och mindre tygbitar. Tekniken utvecklades sedan ytterligare på 1700-talet. Det var vanligast i norra Japan, där det svalare klimatet funkade fint ihop med tanken att sy ihop flera lager tyg, så att de blev både varmare och stadigare. Sashiko har aldrig varit någon högstatusteknik, utan som sagt ett sätt att ta tillvara på textilier, som för gemene man var både dyrt och tidskrävande att framställa. Men som det mesta som är japanskt gjordes det på ett högst genomtänkt och vackert sätt. Jag lånade mönstret till skjortan här från Rieko Takahashis och Anna Hörlings lilla men innehållsrika bok Sashiko – japanskt broderi för alla, där det både finns sådana här traditionella motiv och mer fria tolkningar. Här följer lite tips om hur jag gjorde min skjorta:

sashiko 2

Först och främst gäller det att bestämma sig för vilket av alla tjusiga motiv man ska välja. Sedan är det dags för mönsteröverföring: jag hade inget vitt kalkerpapper hemma (vilket jag sedan använde till en kudde jag sydde till julklapp), utan ritade av mönstret på vanligt bakplåtspapper och gjorde hål med en nål där strecken möttes.

sashiko 3

Pappret nålades fast på skjortan och i hålen gjorde jag en prick med vit märkpenna. För att göra mönstret tydligare fyllde jag även i med svaga streck mellan prickarna.

sashiko 4

Nu till det ”mer raffinerade”: vanliga tråckelstygn är ju ungefär lika långa som mellanrummet mellan dem. Sashikostygn å andra sidan ska vara 2/3 och mellanrummet 1/3. Jag kan inte säga att jag satt och mätte varje stygn och mellanrum (det är nog inte heller meningen), men försökte i största möjliga mån se till att stygnet var längre. Om man tittar på gamla sashikobroderier är det just det wabi sabi-aktiga (googla det) som är det fina, så bli inte stressad om raden inte är helt rak eller några stygn är lite kortare.

På skjortan sydde jag först alla vågräta, sammanhängande linjer och fyllde sedan på med de kortare streckorna. Arbetet flöt på lite lättare då.

sashiko 5

En regel som däremot är viktig att följa är att inte korsa stygnen. Där de möts ska det bildas ett mellanrum (på bilden ovan ses fortfarande markeringspricken, med sex stygn runtom). På just det här mönstret var det lagom att göra tre stygn mellan varje möte, men det varierar såklart. Ett större mönster kräver fler stygn, ett mindre färre. Helhetsintrycket blir bäst om man ändå gör samma antal i ett och samma broderi.

sashiko 6

sashiko 7

När jag sydde diagonalerna stack jag upp nålen efter tre lodräta stygn och siktade sedan på samma ställe på nästa lodräta rad.

Slutligen ska jag erkänna att jag fuskade med en detalj: fästa trådarna. En ”riktig” sashikofästning går till på så sätt att man trär tråden dubbelt några stygn, i det man redan sytt. Med den tråd jag använde (medeltjockt pärlgarn) tyckte jag att det skulle bli för klumpigt, och fäste därför som jag brukar, genom att trä tråden runt stygnen på baksidan. Och för er som undrar: skjortan är använd flera gånger och tvättad i maskin på 40 grader, utan att något hände med broderiet.

sashiko 8

Jag hoppas verkligen att några av er bloggläsare blir sugna på att testa den här tekniken! Om ni dessutom bor i Stockholmstrakten och vill ha mer sahikoinspiration pågår nu en utställning på Galleri Yamanashi i Gamla Stan. Nästa vecka, samt två datum i februari, kan man även gå kortare kurser där. Jag kan nästan garantera att ni kommer få mer korrekta instruktioner än de jag visat här… Utställningen håller på t.o.m. 28/2.

Hur man syr foder

posted in: Blogg | 4

Nej, jag ska inte gå in på den högre skolan av klädsömnad och visa hur man syr foder i till exempel en jacka. Det finns det andra som gör mycket bättre. Men ett foder till ett broderat armband kan alla få till! Och så är det ju skönare att ha ett bomullstyg mot huden än alla trådändar och fästningar…

 

armband 1

Det första man får göra är att klippa ut en bit tyg som är ca 1-1,5 cm större än den broderade biten. Självklart behöver det inte vara pråligt grannlåtsbroderi, alla sorters broderade armband mår bra av den här behandlingen. Det här svängde jag ihop dag två på kursen i Örebro. En begränsad yta kan vara ganska bra för kreativiteten.

 

armband 2

Vik sedan bomullstyget på hälften, in mot broderiet, och pressa. Gör det på alla fyra sidor.

 

armband 3

Vik sedan tyget en gång till, upp över broderiet, och nåla fast.

 

armband 4

Nu ska man börja sy! Ta ett rakt stygn ner från kanttyget, genom broderiet och sedan snett upp i kanttyget igen. För extra finish ser du till att inte sticka igenom nålen i baksidan av fodret. Jag tycker att det är fint att stygnen får synas och gärna vara i en avvikande färg, särskilt om man har ett enfärgat tyg.

 

armband 5

… men eftersom det här tyget har ett ganska rörigt mönster valde jag att sy fast det med pyttestygn istället. Då ser man prickarna mer än stygnen, men det är som sagt en smaksak.

 

armband 6

Ett annat alternativ är att sy fast fodret med tråckelstygn. Här passade det extra bra eftersom det röda bandet som sitter mellan knapparna redan hade sådana på sig! Även läggsömmen tar upp det utseendet. Ja, ibland är det kul att supermatcha.

 

armband 7

Gör man tråckelstygn blir det nästan för pilligt att inte sy igenom fodrets baksida, så jag struntade i det. Öglan för knäppningen är det såklart bäst att bara sy fast i fodertyget.

 

armband 8

Till sist en köttig bild av min arm med armbandet på. Jag hade ingen snygg modell hemma som kunde ställa upp, men jag är hursomhelst väldigt nöjd med det här rödvitblåa alstret. Så vill du testa att sy något i grannlåtsbroderi kan jag verkligen rekommendera att göra ett armband: det går relativt fort, är användbart och fodret blir den där extra finishen. Lycka till!